11.30.2008
11.29.2008
20.53
Har precis upptäckt att jag kan se alla Ensam mamma söker-avsnitten på TV3s hemsida! Eller, det är uppladdningspause vid ungefär var tredje stavelse, men ändå. Gick ut starkt med att titta på vad hände sen-intervjun och få reda på att det åtminstone gick vägen för Anette, som nu är förlovad med sin Richard (big surprise där...) och ska flytta med barnen till Göteborg. Hon har även fått nytt jobb som kassachef på ICA Kvantum i Landvetter. Hon lyste. Det kändes som poesi.
Finns det något vackrare än Svenssonliv, egentligen?
Finns det något vackrare än Svenssonliv, egentligen?
11.28.2008
- När din åsikt står högre än alla andras.
- När varje god nyhet eller rolig historia blir till viktiga dokument i det-ska-jag-berätta-för-dig-sen-mappen.
- När allting som du gör, från att laga pasta till att öva basgångar, tycks vara fantastiska små underverk.
- När varje ömt ord känns så långt in i magen att de kittlar min ryggrad.
- När minsta lilla modifikation på din kropp (nyklippt hår, lite för långa tånaglar, ett hittills oupptäckt födelsemärke) utforskas likt en främmande världsdel.
- När allt alltid blir lite roligare om du också skrattar.
- När borta bra men hemma bäst beror helt och hållet på vart du är.
- När kärleken kom och viskade i mitt öra: "Psst, du! Ja, DU. Du ska få veta hur det känns att älska..."
11.25.2008
Taylor Tomasi

Pictures: jakandjil.com
The street style-photographers has really made fashion week almost as much about the people attending, as the fashion shows themselves. Especially when it comes to predicting trends and getting inspiration. It's also safe to say that the fashion journalists are the new style icons. While people are haussing the classic cool of Carine Riotfeld (Vogue Paris) or new fierce finds like Kate Lanphear (ELLE US) - my favourite is definetly Taylor Tomasi (Teen Vogue). I love her combinations, and the fact that she is clearly doesn't hesitate to use her favourite items over and over again (studded boots, anyone? The most beautiful Miu Miu batik bag in the whole world? I understand why she loves them) and how she uses colours with absolute perfection! These outfits, I admit, were all a bit black... But I've got a whole bunch of pictures of this beautiful redhead gathered in my inspiration-file so, if you haven't already, you will eventually get to see exactly what I mean.
Nasty Monday
Yesterday night was "un poco friiki" to say the least. I met up with a gang of fantastic girls, including fellow blogger Olivia who's visiting friends here in Barca. The first all-Swedish gathering I've been to here, so far. A bit odd, but I still loved it! Then we headed to Nasty Monday, where apparently the rest of the Swedes were hanging out. Good crowd, though. There were also some sick Clockwork Orange go go-dancers, giant baloons, confetti - you name it. Oh yeah, and the boys from Franz Ferdinand were chillin on the dance floor. Celebrity-stalker as I am, I went up to the singer and we exchanged a few words. A very nice man he was, indeed.
11.24.2008
This is what I wore for friday night's Grey Goose-party at Lotus. People weren't that stoked on paying €200 for a bottle of this expensive vodka, but twice during the night a swan-meets-moulin-rouge-esque clad go go dancer got to slide her way through the room on the electric trapeze swing attached to the ceiling to deliver a bottle into the VIP-section. I admit it was kinda cool.
Sequin top - 2nd hand
Jacket - Emporio Armani
Skirt - Monki
Bag - Grandma's
Shoes - Salvatore Ferragamo
11.23.2008
808's & Heartbreak

My favourite tracks: Heartless, Paranoid (ft. Mr. Hudson), Robocop, See you in my Nightmares (ft. Lil' Wayne)
Kanye West's new album (out tomorrow I think?) is available for illegal download if you want it. And you do. Just be prepared that it's not at all like what you'd expect. Or maybe with Kanye, you could always expect just about... anything? Obviously he's had a lot of fun with it, and like some of us would suggest; he might wanna be trying the world to see if they'd actually buy just about anything he'd sell... (I know I would!) Still, the album isn't just anything. It's simple, it's clean and it's pop music perfect for cold winter days spent under the sheets. Heartbroken or not.
I stand fast with what I've always been saying; he's Mr. Man so he can do whatever he pleases and has every right to be cocky about it. And as always, Kanye posts must be backed up by a Kanye quote:
"I have to live with the music, I have to perform it - so I'll make the music I like. Making music is like decorating a home. When people tell me not to sing, its like saying 'don't sit on that couch in your house...'"
Guess you could say that Kanye spent plenty of hours on his couch making this album...
17.23
Igår firade vi Andreas födelsedag. 24 år är hon nu. 4 år äldre och visare än jag. Kanske, kanske inte? Fyra personer var vi som gick och åt på Els 4 gats, dyrt, men mat som är värd varenda centimo. Jag åt canneloni med kött, ost och en sås som ger multipla matorgasmer vid blotta tanken! Takato och den fantastiska japanska tjejen jag just nu inte kommer ihåg namnet på, beställde in varsin kyckling med gudabenådad plommonsås och pinjenötter som var ungerfär det mest fantastiska som vidrört min tunga i hela mitt liv. Jag ska gå wild and crazy med spenderarbyxorna på Els 4 gats innan jag åker hem. Det finns ingen större njutning i livet än god mat, det kommer jag alltid att vidhålla. Hälften av oss, det vill säga födelsedagsbarnet och jag, gick sedan vidare ut och dansade. Hon var nästan lyrisk, jag var... trött. Men det var roligt ändå. Det krävs mycket för att jag ska bli besviken nuförtiden. Har levt med känslan som ständig följeslagare i över ett års tid. Är glad att hon hade kul, det var det viktigaste! Hon sov över här och sen vaknade vi av att grannbarnen sjöng med till sin favoritlåt (iallafall bättre än när de spelar blockflöjt.)
Tanken slog ner mig, jag medger det, men jag reste mig upp och borstade av mig själv. Det är inte lönt att vara bitter. Que será será.
Nästa vecka har dessutom potential att kunna bli den bästa Barcelonaveckan hittills om saker vill mig väl. Jag hoppas fortfarande!
Tanken slog ner mig, jag medger det, men jag reste mig upp och borstade av mig själv. Det är inte lönt att vara bitter. Que será será.
Nästa vecka har dessutom potential att kunna bli den bästa Barcelonaveckan hittills om saker vill mig väl. Jag hoppas fortfarande!
11.22.2008
11.21.2008
12.49 Utvärdering
Jag läser min amerikanska nyfunna väninnas blogg och blir förundrad. Hon skriver så djupt, insiktsfullt och hoppfullt om den resa hon då var redo att ge sig ut på. Den som är densamma som min, fast ändå inte alls. Hon skriver om världen och om att längta efter den. Om att ha funnit sig själv men att vilja finna mer någonannanstans. Om att lämna allt och aldrig komma att se tillbaka på samma sätt. Jag kan inte hjälpa att börja fundera på vilka som var mina egna förhoppningar när jag gav mig ut på den här resan... Trodde jag att jag skulle hitta ett nytt jag? Ett nytt sammanhang? Och har jag gjort det? Det må vara naivt att förvänta sig några djupare livsinsikter inom loppet av tvåochenhalv månad, men något har jag kanske lärt mig? Jag tänker efter. Det där med att lämna allt stannar kvar i mina tankar. Jag tror att det kan vara receptet på början till att hitta sig själv. Att frigöra sig själv från allt och ställa hela sin person till hundraprocentigt förfogande för en ny tillvaro. Att titta tillbaka, men med nya ögon.
Detta är något jag inte kunnat göra. För jag har inte velat göra det.
Så vad har jag lärt mig? Att det kostar för mycket att avsäga sig närhet. Att jag endast kan se tillbaka med samma längtande blick som alltid. Att jag inte kan förverkliga ett jag som har ett stort tomrum inuti som bara du kan fylla. Att ett ofullständigt jag inte är tillräckligt vart än i världen jag tar med det. Att vart jag än vill finna mig, måste jag hitta dig först.
Detta är något jag inte kunnat göra. För jag har inte velat göra det.
Så vad har jag lärt mig? Att det kostar för mycket att avsäga sig närhet. Att jag endast kan se tillbaka med samma längtande blick som alltid. Att jag inte kan förverkliga ett jag som har ett stort tomrum inuti som bara du kan fylla. Att ett ofullständigt jag inte är tillräckligt vart än i världen jag tar med det. Att vart jag än vill finna mig, måste jag hitta dig först.
11.20.2008

Pictures: accessorize.co.uk, kyssjohanna.se
Thought it was time to show some pretty stuff to rest your eyes on before falling to sleep. The vintage looking beaded bag is from Accessorize (or should I say Eccessoprice?) $60 is a bit juicy for this tiny thing? How wonderful it may be, it's not worth it. I am telling myself. The necklace is from Arena CPH which is my favourite brand when it comes to jewellery. I've been eyeing this little thing for quite a while... Happens to cost twice as much as the bag, and be even tinier.
Oh please, Santa?
11.19.2008
20.38 Angående Barcelona
Det är allmänt känt att tätning och isolering av de flesta lägenheterna i Barcelona är undermålig. Detta bidrar till att när temperaturen sjunker blir varje lägenhet ett litet kylskåp, i bästa fall en sval. Frågan jag ställer mig är följande: om detta är en välkänd återkommande företeelse - varför väljer man att köpa stolar i aluminium? Som håller kyla fantastiskt bra! Har suttit och försökt värma upp den här stolen med min rumpa i över en timme, men inget händer.
Nu misstänker jag att jag fått urinvägsinfektion.
Nu misstänker jag att jag fått urinvägsinfektion.
Hater niggas marry hater bitches and have hater kids
Det är lite knäppt. Ibland när jag loggar in på bloggen får jag en drabbande impuls att försvara mig själv. Det är så mycket bilder på mig, det är lite rosa, det är ytligt... Det finns visserligen lite text här och där men vem läser den egentligen? Är jag en sån där modebloggare? Än värre: vill jag verkligen vara det?
Kanske är det för att jag alltid stått lite dubbelt i frågan om konsumtionssamhället och hur det uppmuntras idag. Jag kommer aldrig påstå att mode är en mänsklig rättighet (kläder, kanske.) Jag kommer aldrig se det som en dygd att modebilagorna ökar och kan spotta ut 299 nya budgetfynd varje vecka åt de arma stackare som inte har råd att köpa direkt från catwalkmodellernas knotiga kroppar. Dessutom råkar hela fenomenet vara jävligt tacksamt att driva med. Och vem vill egentligen bli driven med?
Faktumet kvarstår dock, jag tycker att det är jävligt kul det här med kläder. Att köpa dem, ta på sig dem, matcha dem, ta av sig dem. Det har jag alltid gjort. Började lägga upp outfitbilder på mig själv på MyStyleDiary våren 2005. Det låter inte som särskilt längesen, men det var ett rätt bra tag före både Sofis mode och Style by Kling (Elin Kling blev lite impad när jag berättade det för henne, bara så ni vet) och ordet modeblogg med för den delen. Back then vågade jag bara tala om för en enda person att jag tog foto på mina kläder. Det var ju trots allt lite knäppt. Nu har jag omfamnat detta guilty pleasure helhjärtat (om än med tillfällig hjärtsvikt) och jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att det känns bra. Jag är nästan lite stolt.
Men bara lite lagom stolt sådär, för trots allt... Vad har jag egentligen gjort för världen?
Antagligen lika mycket som plockepinn, fingervirkning, motorsport eller golf för den delen. Och vad jag vet har de aldrig behövt kämpa nåt överdrivet för att justifiera sin existens.
Kanske är det för att jag alltid stått lite dubbelt i frågan om konsumtionssamhället och hur det uppmuntras idag. Jag kommer aldrig påstå att mode är en mänsklig rättighet (kläder, kanske.) Jag kommer aldrig se det som en dygd att modebilagorna ökar och kan spotta ut 299 nya budgetfynd varje vecka åt de arma stackare som inte har råd att köpa direkt från catwalkmodellernas knotiga kroppar. Dessutom råkar hela fenomenet vara jävligt tacksamt att driva med. Och vem vill egentligen bli driven med?
Faktumet kvarstår dock, jag tycker att det är jävligt kul det här med kläder. Att köpa dem, ta på sig dem, matcha dem, ta av sig dem. Det har jag alltid gjort. Började lägga upp outfitbilder på mig själv på MyStyleDiary våren 2005. Det låter inte som särskilt längesen, men det var ett rätt bra tag före både Sofis mode och Style by Kling (Elin Kling blev lite impad när jag berättade det för henne, bara så ni vet) och ordet modeblogg med för den delen. Back then vågade jag bara tala om för en enda person att jag tog foto på mina kläder. Det var ju trots allt lite knäppt. Nu har jag omfamnat detta guilty pleasure helhjärtat (om än med tillfällig hjärtsvikt) och jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att det känns bra. Jag är nästan lite stolt.
Men bara lite lagom stolt sådär, för trots allt... Vad har jag egentligen gjort för världen?
Antagligen lika mycket som plockepinn, fingervirkning, motorsport eller golf för den delen. Och vad jag vet har de aldrig behövt kämpa nåt överdrivet för att justifiera sin existens.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






