Saga vad man vill om vara fantastiska upplevelser pa Sumatra, men nu ar vi pa Bali och det ar dar jag trivs allra bast! I tre dagar har vi bott i semesterparadisets mest turistvanliga kvarter, namligen langs Poppie's Lane I i Kuta. Dom om var forvaning nar halften av manniskorna vi motte pa hotellet, pa gatan och pa stranden snackade svenska! Nya hotellet ar harmed dopt till Sunny Beach (eller Pink Palace 2, for de som var med). Har tanker vi inte stanna mer an en vecka, sedan blir det Seminyak for hela slanten, med mer Bali och mindre "Billig fylla, bra fylla!" (tjuvlyssnat pa kvarterets ena supermarket...)
Sa vad har vi gjort sen sist? Jo, jag skulle ju beratta om vara underbara dagar i Bukittinggi! Varat alskade Canyon Cafe (turistvanligt har fatt en annan innebord har i Kuta, men ja, det var det) eller rattare sagt var "kompis" som verkade frilansa for samtliga hotell/resturanger pa orten - vi vet inte riktigt vart han horde hemma - hjalpte oss att anordna en sista-minuten tur till Lake Maninjau. Det var bara jag och Per som skulle med, darfor blev det ingen bil... Men likval varsin motor bike och tva guider! En liten mopedtur kanske inte skulle fa en att svettas dar hemma, men da har man inte heller upplevt Indonesisk mopedtrafik. Eftersom jag redan gett en utforlig beskrivning av biltrafiken har nere sa kan ni ju go figure. Men vi ville inte vara nagra mesar, sa vi tackade sjalvklart ja (efter att jag fatt var kompis att lova at det skulle ga safe and slow...) Behover jag skriva att dagsutflykten bak pa kompisens nephew's moppe var nagot av det mest fantastiska jag upplevt? Aven om man vid slutet av dagen hade rejal ladersmak i baken, sa var det en helt oforglomlig upplevelse att susa fram pa de (ovanligt stillsamma) sma vagarna, over risfalt, sockerodlingar, berg och slutligen ner for de 44 harnalssvangarna som ledde ner till den fantastiska sjon. Jag kom pa mig sjalv att onska att vi skulle kora annu snabbare, slappte taget och bara njot. Forstod plotsligt vad de aventyrslystna adrenalinejunkiesarna ar ute efter. Man lever sallan i nuet pa samma satt som nar man inte har en enda javla aning om vad som ska handa harnast. Da ar det bara at luta sig tillbaka och njuta av varje sekund of the ride. Cheesy, kanske, men sa javla sant. Onskar at jag kunde lagga upp bilder, men det ar bara for manga! Forsokte fa upp dem pa Flickr igar, men efter en timme var det bara fem stycken som lyckats ta sig fram... De kommer iaf, lovar.
Har aven typ en miljon saker jag vill skriva om klanningar, halsband, ringar, skor och blusar och sant. Helt galet! Det rackte med ett besok i en av mina favoritaffarer har i Kuta, samt nagra inspirerande ord fran Rachel Zoe - sedan dess ar jag fylld till bredden med inspiration och dagdrommer endast om mina materiella begar. Ar nykar i klader och jag alskar det! Naja, allt har sin tid och plats. Det far vanta det med.
Nu ska jag och min alskling dricka lite drinkar.
'
