10.22.2008

01.09

Man kan inte säga annat än att det är smärtsamt att vara ifrån den man älskar på det här sättet. Å andra sidan har jag alltid levt med övertygelsen om att kärlek mår bra av lite smärta. Lite nyp här och där så att man verkligen får känna att det känns. Det tror jag att min romantiska själ behöver. Just nu njuter jag av faktumet att jag får känna saknad som skär ända in i ryggraden, och kärlek som kittlar ända ut i mina små fjunstrån på armarna. Tillsammans med den lilla tyngden i bröstet såhär strax innan man ska sova påminner de om att du inte är här. Och att det inte är så jag vill ha det.

2 kommentarer:

Anonym sa...

jag lider med dig. Det gör ont som attan. Jag och min bodde med atlanten emellan i 18 månader. Det gör ont, men ni fixar det lätt :-) sjukt snygga bilder förresten! /Malin

Jasmin sa...

tack malin! det känns bra att du vet att det går ;) bara tre veckor kvar nu!