För att ytterligare illustrera min och Annas relation, kommer här ett ungefärligt referat av kvällens sms-konversation:

JAG: Jag blir sen. Vill du komma hit istället för att stå och vänta?
ANNA: Retard. Jag väntar utanför din port.

Tribute to Bremer

Höst -05, Roskilde -06

Att vara ny i en stad kan vara underbart. Men det har onekligen sina baksidor. Som när man känner sig lite ensam eller lite ledsen eller bara behöver att någon redan känner en. Då har jag Anna. Jag är så fruktansvärt lycklig över att det är just Anna som finns inom räckhåll här uppe. Hon är precis en sån vän jag alltid velat ha - och alltid haft! Vi träffades i sandlådan någon gång under tidigt 90-tal (och har förresten våra Uppsala-studerande föräldrar att tacka för det!) Sedan dess har vi vandrat in och ut ur varandras liv. De senaste åren har det varit mer av det senare på grund av lumpentjänstgöring, Berlin-flytt och Uppsala-flytt (Anna)... Men det gör liksom inget för Anna är en sån där person man bara ringer och säger "Tja!" sen är allt som vanligt. Vi är båda två i allra högsta grad levandes i nuet. Förr kunde Anna ringa på min porttelefon när vi inte setts på något år och säga "Hej, vill du komma ut och leka?" och det ville jag ju såklart. Det vill jag fortfarande. Anna är likadan. Spontan, entusiastisk och föredrar umgänge över ensamhet. "Jag ska jobba imorgon, men det är klart vi går ut en sväng!" "Jag känner mig sjuk, men kom gärna över ändå!" "Jag kan inte på onsdag... Men på FREDAG, DÅ FAN!!!" "Äh, gå inte hem, sov över!" "Sitt du uppe hur länge du vill, jag går och lägger mig!" "Det finns frukost i kylen! Sov vidare, jag drar till jobbet." Den mest okomplicerade, självklara vänskapen. Ibland finns det inget bättre.

UPPSALA

Ni kanske undrar vart jag håller hus? Jo, det ska jag tala om för er. Jag har flyttat till Uppsala och börjat (nästan iallafall) plugga. Har bott här i ganska precis en vecka. En vecka som började lugnt och slutade i det, tja.... kaos som endast kan beskriva en påbörjad nollningsvecka! Jag har tillsammans med mitt piratgäng nu gjort Uppsala både en och två gånger med allt vad det innebär. 16 pers i en telefonkiosk, BILLIG öl på nation, attempted cykel"stöld" och tveksamma utstyrslar. Jag har även satt igång en utvärdering av stadens nattamat. Efter att ha beställt en falafel och bemötts med frågan "Vill du ha den värmd i micron eller friterad?" insåg jag att mina skånska snabbmatpreferenser inte är hållbara. Därför blev det därefter en chorizo med räksallad som jag nästan måste ge högsta betyg! I lördags beställde jag en langos med räkor, gräddfil, lök och curry(!) som var oerhört fettig, men satt där den skulle den med. Jag väntar med stor spänning på vad mer detta nya liv kommer att erbjuda. Jag vet dock allt för väl vad som stundar härnäst... Föreläsning kl. 8.15.

Where have I been? I've started my uni studies in the city of Uppsala! With my gang of pirates I've had an eventful intro week...

golden oldie

Keri Hilson x 3

Jag vet inte så mycket mer om Keri Hilson än att hon har tre av mina favoritlåtar på sin meritlista. (Och den där Timbaland-låten ALLA hört minst en gång för mycket. Finns det en mer sönderspelad låt?)

Det här är vad jag hade på mig under den tvådelade bröllopsfesten!

Dag:
Klänning med krås - Köpt på Bali
Sjal - Gina Tricot
Sandaler - Din Sko
Solglasögon - Åhléns

Natt:
(Hatt - H&M Herr)
Klänning - H&M
Halsband med stora stenar - Milo, köpt på Bali
Jeansjacka - Boomerang
Kilklacksespadriller i pyton - Ku Dé Ta, köpta på Bali

Lembang, 30 maj (kvällen)

... sen blev det kväll och vi återvände för andra halvan av bröllopsfesten. Betydligt mindre traditionellt, med öppen bar och Cuba-tema! Det dansades och spelades på marackas som låg utspridda lite här och var. Stämningen var minst sagt på topp, och det var inte utan att man började längta efter ett få gifta sig. Om inte annat så för festens skull, liksom! På en stor TV-skärm visades bröllopsfilmen som var helt magisk. Snyggt klippt, fantastisk bildkvalitet. Som en riktig film, liksom. Jävligt taktiskt att vara omgiven av konstnärsvänner vid såna här tillfällen! Kamerablixtrarna följdes åt dagen och kvällen igenom, även om motiven blev allt mer suspekta och (gissar jag) ofokuserade.

The night continued with a Cubano-style party! A completely amazing night I will never forget.

Lembang, 30 maj (dagen)

Innan jag börjar på Brasilien har jag ju faktiskt sista etappen på Indonesien-resan kvar. Vi kan kalla det le grand finale. (Och mig världens segaste bloggare. Förlåt.)

Det slutgiltiga målet på vår resa var som sagt att fira min fasters bröllop med en försenad bröllopsfest i två delar. Vi begav oss upp i bergen utanför Bandung till en fantastiskt fin liten stugby belägen en sådär perfekt halvtimmesbilresa upp och ner för skumpiga sluttningar från platsen där festen hölls. På dagen var det mottagning för familjemedlemmar som kom i busslaster från Jakarta. Mat fanns i överflöd, men gick åt lika snabbt ändå. Överallt fanns dekorationer med fotografier från den "riktiga" bröllopsceremonin och festen på Bali, bland annat ett fantastiskt polaroid-träd. Det minglades, åts och alla ville fotograferas tillsammans med brudparet. Barnen var ock kanske mest intresserade av att leka med kycklingarna som sprang fritt på gården.

At my aunties wedding reception in Lembang! In the photos you can see the happy couple, my grandfather, my uncle and his wife and my grandfather's oldest sister. It was such a lovely day...

Nu ar vi tillbaka i São Paulo och ska aldeles snart fortsatta resan hem mot Sverige. Har haft det helt underbart de senaste dagarna, men nu ar jag redo att komma hem. Inte aldeles pa en gang - forst ska jag stanna kvar i Kopenhamn och traffa Vicky och Malik, sen blir det N.E.R.D pa Tivoli! Can't wait!

Back in São Paulo after the most wonderful days in Rio! Ready to go home now, see you soon...

RIO DE JANEIRO

Sa var vi antligen har i Rio efter nagra vattniga dagar i Foz do Iguacu. Det bade sporegnade ner och steg vattenanga upp i skorna fran de gigantiska vackra vattenfallen (som lillasyster sa "att se det har far en nastan att tro pa Gud...") Idag har vi legat pa beachen hela dagen och latit salta vagor skolja over oss pa ett betydligt behagligare satt. Jag vet att jag bara har varit har i X antal timmar, men jag tror att jag alskar Rio de Janeiro. Som ett tropiskt New York PLUS jatteplaya! Dromstad? Vi far val se... Kommer hem pa fredag! Langtar faktiskt hem, trots nuvarande laget. Mycket.

Ses snart.

My precioussss

Bilder: jackandjil.com, fashionsquad.com

Idag hittade jag de första skorna på rea här i Sao Paulo. De kostade fortfarande skjortan och jag var inte säker på den höga klacken, så jag lät dem stå kvar. Nu fick jag reda på att min mamma haffat par nummer två åt mig där hemma! Är jävligt glad!

Back to where I should have always stayed

Ibland undrar jag vad jag har sysslat med de senaste åren. Det låter liksom så fjuttigt när jag ska försöka återberätta. Ostrukturerat. Jag gjorde lite si, jag gjorde lite så.... Jag har tänkt att jag inte riktigt kommit någonstans. Mest klampat kvar på stället. Segat. Suttit ut tjejmiddagar med prat om tentor, studielån och lägenhetsbestyr medan jag stirrat på min tallrik och känt mig liten och värdelös.

Det gör jag inte längre. För jag vet nu vad jag har sysslat med. Jag har gjort precis det jag ville och längtade efter att få göra. Jag har prövat mina vingar - inte med hyreskontrakt och körkort - utan genom att flyga. På riktigt. Packa väskan, checka in, ge mig av. Precis som jag önskade. Det har varit Indonesien, London, New York, London och New York igen. Barcelona, Singapore, Indonesien och nu sitter jag här i ett regnigt Sao Paulo och förstår att jag har kommit så mycket längre än jag trodde. Visst, det finns saker jag önskar att jag hade gjort bättre (det där jävla körkortet till att börja med...) och det har varit många dagar mellan mina resor. Men de allra flesta har jag tillbringat med att flyga på cykeln, fram och tillbaka mellan ett jobb jag älskat så högt att det knappt går att beskriva, en man jag älskat mer och mer för varje dag jag fått vara nära honom. Det jag har gjort är saker jag aldrig hade velat ha ogjorda.

Nu ska jag snart lämna det här livet bakom mig. Jag är så redo, så sugen, så nyfiken på framtiden. Men jag vet vad jag lämnar, och det är inte lätt. Det är nog det svåraste jag någonsin tagit mig för. Jag vet att vi klarar det. Jag är helt säker. Men det gör inte mindre ont för det.

Ubud & Seminyak, Bali 27-28 maj

'











Näst sista dagen på Bali åkte vi till Ubud för att titta på kapellet där Izabel och David gifte sig. Egentligen var ju tanken att vi skulle vara med på bröllopet, men de var tvungna att flytta fram det i sista minuten. Hotellet där bröllopet ägde rum var helt fantastiskt! Det var byggt mitt i "skogen" med risodlingar runtomkring och en naturlig flod som rann nedanför. Vi beundrade stället och dess konst en stund, sedan begav vi oss mot lunch inne i Ubud. Vi ville äta den balinesiska klassikern Babi guling (grillad spädgris) men det bästa stället var redan fullt - så vi körde på ett säkert kort: anka på Bebek Bengil aka. Dirty Duck! Sista kvällen var vi tvugna att klämma in ett besök på vårt all time favoritställe Ku Dé Ta på stranden i Seminyak. Efter några fina drinkar i månskenet shoppade vi loss i ställets nya shop där jag fyndade pytonskor och pappa köpte den dyraste tröjan han någonsin ägt, haha. Fantastique.

TO: BRAZIL

Nu drar jag! Mina bikinis tar upp halva väskan, haha... Imorgon vid den här tiden är vi i São Paulo! Jag får se om det blir någon datortid på semestern, annars hörs vi när jag kommer hem om tre veckor. Puss!

I'm going to Brazil... See you later :)

Här får ni en Day 'n Nite-outfit från Stockholm!

Dag:
Randig tröja - snodd från Mamma
Jeansshorts - H&M
Bälte - Mammas gamla
Väska - NY Longchamp
(Sandaler - NYA Bruuns Bazaar)

Natt:
Paljettjacka - NY Beyond Retro
T-Shirt - Forever 21
Kjol - H&M (Marias)
(Skor - Steve Madden)