Jag är nog dansk egentligen. För när mode-Sverige gapar efter skira pasteller, sidenblusar, jordiga toner och minimalism á la "nya" Chloé, Celine eller varför inte vårt älskade Acne - så blir det aldrig riktigt jag. Jag känner mig så fruktansvärt tråkig i den sortens kläder. Det är ju så himla snyggt på andra, så på senare tid har jag gjort misstaget att försöka ansluta mig till det här svenska maneret där en vit skjorta och svarta brallor är den perfekta kan-ha-till-allt-outfiten. (Det tråkigaste som finns.) Jag känner mig aldrig snygg i det enkla. Har aldrig gillat "den lilla svarta". Jag behöver glamour, mönster, färger, smycken!
Så hur ska jag tolka vårtrenderna, så att de blir lite mer jag? Well, tack för hjälpen By Malene Birger - nu vet jag!
Visst är det spännande att man kan se en sån skillnad på den danska och den svenska estetiken? Enligt mig är danskarna som i Malene Birgers fall alltid lite mer romantiska, lite mer glamourösa, eller som i Vibskov eller Stine Goyas fall lite mer galna, lite mer "out there". Vågar mer. Fler accessoarer, roligare siluetter, mer FÄRG! Det finns ju en anledning till att ingen svensk modeprofil gör personlig stil lika kul som Anywho-tjejerna. Nä, jag ska börja bejaka min inre danska. Från och med nu.
I love By Malene Birgers spring collection. I think my fashion identity is really more Danish than Swedish...
