III

Jag har något mycket fint att meddela! Idag är det på pricken tre år sedan jag och min pojkvän bestämde att vi skulle vara tillsammans. Det bästa någonsin. För att fira så ska jag äta våffelhjärtan (det är ju en annan högtid idag med) och längta extra mycket till nästa vecka då jag får pussas med honom igen! Saknar dig något fruktansvärt, älskling.

Me and my boyfriend celebrate our three years anniversary today!

Alone again

Min pojkvän har varit här ett tag, så ni kan förstå varför bloggen stått still. Jag hatar att lämna honom, det är det absolut värsta jag vet. Kanske inte så ideal att flytta 80 mil bort då, liksom. Hur tänkte jag där kan man ju undra? Well, jag hade fått klara mig utan honom just nu ändå, för imorgon åker han till Kuba. Vem är avundsjuk? Jag har kollat på Sex and the City och tyckt synd om mig själv hela dagen. Tänkte lassa upp ett gäng fantastiska Brasilien-bilder snart som tröst och kompensation för kasst bloggande.

Puss!

Bowtie

Häromdagen var jag och mamma och hämtade ut mitt älskade halsband som fått nytt lås. Jag fick det i 20-års present av min pojkvän. Fint va? Jag som har tjatat om Arena CPH-smycken så länge vi varit tillsammans... Det vill säga två år. Om exakt en vecka.

Jag älskar dig, baby.

My boyfriend gave me this pretty necklace for my birthday.

18:37

Jag får inte tag på min pojkvän och jag blir orolig, trots att jag vet vad han gör... Jag får ALLTID tag på honom, vilken tid på dygnet, vilken dag som helst. Därför blev jag lika nervös igårkväll när han inte svarade förän vid mitt tredje samtal (han var i duschen...) Tjena hej co-dependent tjej!

Allt har med andra ord gått tillbaka till det normala, jag jobbar eller är med Per ungefär all min vakna tid. Borträknat då jag sitter här vid datorn. Fastän jag längtade hem mot slutet av Barcelona-vistelsen och saknade Per så jag fick krupp, så är inte livet här hemma mycket att hänga i den utkastade julgranen. Det är kallt, jag får eksem, jag blir ful, jag blir tråkig. Jag längtar bort igen. Vet inte vart.

Idag fyller världens bästa Victoria Larsson 20 år! Jag är så glaaaad att hon är hemma när jag kommer hem så att vi kan busa och pussas och hitta på VIX&JAZ-äventyr!

Love you baby!

1. När din åsikt står högre än alla andras.
2. När varje god nyhet eller rolig historia blir till viktiga dokument i det-ska-jag-berätta-för-dig-sen-mappen.
3. När allting som du gör, från att laga pasta till att öva basgångar, tycks vara fantastiska små underverk.
4. När varje ömt ord känns så långt in i magen att de kittlar min ryggrad.
5. När minsta lilla modifikation på din kropp (nyklippt hår, lite för långa tånaglar, ett hittills oupptäckt födelsemärke) utforskas likt en främmande världsdel.
6. När allt alltid blir lite roligare om du också skrattar.
7. När borta bra men hemma bäst beror helt och hållet på vart du är.
   
   
8. När kärleken kom och viskade i mitt öra: "Psst, du! Ja, DU. Du ska få veta hur det känns att älska..."

12.49 Utvärdering

Jag läser min amerikanska nyfunna väninnas blogg och blir förundrad. Hon skriver så djupt, insiktsfullt och hoppfullt om den resa hon då var redo att ge sig ut på. Den som är densamma som min, fast ändå inte alls. Hon skriver om världen och om att längta efter den. Om att ha funnit sig själv men att vilja finna mer någonannanstans. Om att lämna allt och aldrig komma att se tillbaka på samma sätt. Jag kan inte hjälpa att börja fundera på vilka som var mina egna förhoppningar när jag gav mig ut på den här resan... Trodde jag att jag skulle hitta ett nytt jag? Ett nytt sammanhang? Och har jag gjort det? Det må vara naivt att förvänta sig några djupare livsinsikter inom loppet av tvåochenhalv månad, men något har jag kanske lärt mig? Jag tänker efter. Det där med att lämna allt stannar kvar i mina tankar. Jag tror att det kan vara receptet på början till att hitta sig själv. Att frigöra sig själv från allt och ställa hela sin person till hundraprocentigt förfogande för en ny tillvaro. Att titta tillbaka, men med nya ögon.

Detta är något jag inte kunnat göra. För jag har inte velat göra det.

Så vad har jag lärt mig? Att det kostar för mycket att avsäga sig närhet. Att jag endast kan se tillbaka med samma längtande blick som alltid. Att jag inte kan förverkliga ett jag som har ett stort tomrum inuti som bara du kan fylla. Att ett ofullständigt jag inte är tillräckligt vart än i världen jag tar med det. Att vart jag än vill finna mig, måste jag hitta dig först.

Barcelona ZOO

För två veckor sen (redan?) när min baby var här så tog han med mig på Zoo! Vi bara råkade gå förbi parken där Barcelona Zoo ligger, och då tändes det små små ljus i min pojkväns ögon. Vi såg delfinshow, pygméflodhästar (mina favoriter!), gorillor, pantrar, lejon och allt ni kan tänka er! Djur är kanske det coolaste som finns. Men man kan inte hjälpa att tänka att de borde ha världen för sina tassar och inte plusminus 100 kvm...

01.09

Man kan inte säga annat än att det är smärtsamt att vara ifrån den man älskar på det här sättet. Å andra sidan har jag alltid levt med övertygelsen om att kärlek mår bra av lite smärta. Lite nyp här och där så att man verkligen får känna att det känns. Det tror jag att min romantiska själ behöver. Just nu njuter jag av faktumet att jag får känna saknad som skär ända in i ryggraden, och kärlek som kittlar ända ut i mina små fjunstrån på armarna. Tillsammans med den lilla tyngden i bröstet såhär strax innan man ska sova påminner de om att du inte är här. Och att det inte är så jag vill ha det.

92

Så jag satt och språkade med min broder, det var sent i oktober
och vi kom fram till att lidandet var idéernas moder
och skapandets motor den brinner bäst med skeva metoder
och orden vi sa de blandade sig väl med stereons toner
och eviga diskussioner de bara fortsätter
Finns det nåt vi inte löser, bara bordlägg det
Hursomhelst så mynnade analysen ut i att
Det tusen miljoner stjärnor som lyser ut inatt
- om så många ljuspunkter finns har mörkret ett värde
Kanske stor lärdom ligger i de största besvären?
Kanske det priset kanske inte är värt att pruta på?
Kanske hela idén är att vi ska njuta? Så,

Jag tror nog att vi vet hur det ska gå till men kanske inte vågar
Och tänker alltför mycket men fastnar i samma låda
Men tillfällen till lycka råder det fan ingen brist på
Fast ljus och mörker går väl ihop, det kan ingen kringgå.