"Han vill att jag är lika lugn som floden. Men den är ju inte alls lugn!"

Jäkla slapp helg alltså. Som vanligt, jag ska inte ljuga. Idag har jag vaknat, kokat spagetti, spelat dataspel (lol), pratat med min älskling på Skype, ringt mamma för att jag trodde det kanske var mors dag idag men det var det inte, kokat färskpasta, tittat på Pocahontas (bästa bästa!) och nu ska jag kicka igång Lejonkungen. Disneyfilmer är så BRA. Har gråtit så mycket. Så fint med det här ett-med-naturen-budskapet! Även om jag är mer ett-med-sängen-och-datorn för tillfället.

Hur fin är öppningsscenen i Lejonkungen, liksom tänk hur alla fina fina djuren färdas över savannen och samlas bara för att titta på lilla lilla Simba. Och lilla Simba är så söt och nyser världens sötaste nys och bara fattar ingenting, varför en apa håller upp honom i luften och tusentals djur bugar och en strimma sol lyser genom molnen på bara honom! Och så sorgligt det kommer bli när hans pappa dör. Usch usch usch vad sorgligt. Minns när jag tittade på filmen på VHS när jag var liten och efteråt kom det en behind the scenes-dokumentär där de bland annat visade hur de gjort scenen där alla hemska gnuer väller ner för berget - I DATORN! De hade blandat vanlig animering och datoranimering för att få det att se extra fräckt ut. Det tycke man var häftigt. Men är inte det allra häftigaste hur människor faktiskt satt och ritade varenda litet löv, varenda rörelse, ansiktsuttryck, veck i klänningar och vindpustar i hår? 3D och specialeffekter i all ära, men Disneys klassiker är magiska.