... så borde alla gå in hos Agnes och läsa vad hon skrivit om textilindustrins baksidor. Något som allt för sällan uppmärksammas i dagens shoppingfixerade samhälle. Som en annan av hennes läsare påpekade: tänk vad fint om man faktiskt kunde känna att den där tröjan man köpt kommit till under etiskt försvarbara omständigheter! Att någon faktiskt arbetar och kan leva ett dugligt liv
tack vare att vi konsumerar som vi gör. (Hur sjukt är det egentligen att det inte redan är så det ligger till?) Och ännu bättre: tänk om vi på köpet visste att vi inte bara roffar åt oss av jordens resurser, utan tar till vara på och återvinner vad vi redan har.
Bloggar har onekligen stor makt idag, inte minst modebloggarna har saker att säga till om inom den egna industrin. Det råder en debatt för tillfället om hur mycket modejournalister och modebloggare står i beroendeställning till designers och stora företag, men är det inte egentligen så att vad som kan anses en köpt, korrupt relation även kan vara ett närande och givande utbyte? Inte minst för industrin som idag för en närmre dialog med konsumenterna än någonsin, via just bloggar och tack vare det allmänintresse som faktiskt skapats för kläder och mode idag. Att hylla är också att påverka, att indirekt ställa krav. Visst bör det alltid finnas en kritisk aspekt, men man ska inte underskatta hyllningens makt. Varför tror ni kedjorna sett ut som
Chloé,
Balmain och
Wang de senaste åren? För att det har varit uppenbart att det är precis vad intressenterna, konsumenterna, VI vill ha.
Vi väljer.
Så nu tycker jag att vi väljer att vi vill ha rättvist framställda kläder av återvunna material! Vi vill ha textilarbetare med levnadslön! CRAVINGS!
