Hemma?

Nu har jag för tredje gången i livet rullat in på Uppsala station, klivit av och vandrat hemåt. Eller..? För första gången har det slagit mig att det här är mitt hem nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till faktumet att alla mina saker, min mat, min säng, mina kläder, mina skor, mina böcker - allt står i en lägenhet i en stad som varken rymmer min familj, mina vänner eller mitt hjärta. Att jag lämnat det som betyder allra mest för mig. Igen. Jag säger inte att jag ångrar mig. Jag säger inte att jag vill tillbaka. Jag säger bara att det är den värsta tortyr att leva såhär halvt. Jag har levt halvt i flera år. Jag har levt utan Victoria, utan Maria, utan Maria, utan Anna, utan Erika, utan Matilda. Jag har levt utan Per och lovat att jag aldrig skulle göra det igen. Men för varje dag hos honom har jag saknat er. Och velat hitta något annat, någon annanstans, som kunde ta er plats. Så jag åkte igen, och här är jag nu. Med min säng, mina skor och mina böcker. Men utan någon.