Multikultibloggen

Ville bara påpeka, ifall någon undrat, att det inte riktigt var medvetet att bloggen helt plötsligt blev på engelska. Vet att det är väldigt Doplh Lundgren av mig att efter någon vecka på utländsk ort skifta modersmål totalt, men faktum är, att här i Barcelona är engelskan mitt go-to-språk; det jag pratar med min för tillfället bästa vän, det jag frågar på när jag inte förstår, det jag översätter till i min hjärna, och det som helt enkelt valde att dyka upp här i bloggen. Jag har ganska lätt att skifta språk, dialekter, manér... Jag gör det omedvetet, inte för att flasha, inte för att härmas, inte för att löjla. Men när jag slappnar av totalt. När hjärnan står på standby ett ögonblick... Då svarar jag min kompis från Hong Kong med "Jag vet inte?" eller utbrister "Kolla där!" på renaste Svenska, för att sedan skämmas lite och känna mig lite knäpp. Hon vet väl inte vad "Kolla där!" betyder.

Det var meningen att den här nya bloggen skulle kunna tjäna de flesta syften. Så jag kommer att skriva på svenska här också. Det kan bli lite schizofrent (i den ytterst mainstreama-bemärkelsen, Pablo!) men det är en risk jag är villig att ta. Det är trots allt bara på svenska man kan skriva saker som "Livet, alltså..." Som Linn. Och ibland är det precis vad man behöver.